17 juni 2010

Om Omberg


Kolla in banprofilen ovan (lånad från vatternrundan.se). Det som ser ut som en lång brant uppförsbacke kallas Omberg i dagligt tal. På tjejvätterns hemsida beskrivs den som ett utmanande inslag. Jag hade lätt räknat med att få gå uppför delar av den då det inte har ingått så hemskt många långa branta backar i vårens träning.

Första tre milen av Tjejvättern var på östgötaslätten längs rv50. Tre mil i konstant motvind med en del starka sidvindar så man åkte lite mer i sidled än man tänkt från början. Allt på en rak väg utan minsta tillstymmelse till lä. Så närmade man sig Omberg och tyckte den såg lite platt ut jämfört med banprofilen men vågade ändå inte ta ut någon seger i förskott, banan kanske var brantare och längre än vad som syntes. Fast ändå så mindes jag banprofilen som att det skulle vara uppför i alla fall i mer än 5km. Ett snabbt överslag i huvudet på höjden som syntes framför och längden 5k gjorde att jag insåg att backarna inte kunde vara särskilt branta. En annan sak med Omberg var att den var täckt med skog, äntligen skulle vi få lite lä. Aldrig har väl en backe varit så efterlängtad. Och sanningen att säga var den inte särskilt jobbig vare sig uppför eller nerför, trots den slingriga stigen nerför som gjorde att man inte kunde ösa på riktigt för fullt. Sträckan mellan Borgshamn och Skänninge var den behagligaste på hela rundan, resten var bara tung motvind.

Lärdomar till nästa år: Kolla skalan på banprofilen och köp en riktig landsvägscykel.