Fick för mig att åka längdskidor idag. Eller, tanken var väl inte ny, den fanns redan när första snön kom, men så blev det blia å klisterföre. Men nu var det kallgrader och jag kände för att träna så det blev en tur i skidspåren. Det finns en längdskidspårsanläggning här i stan, men skulle man gå dit var man ju slut redan innan man kom fram. Jag har en gång i år, för nån vecka sen sett någon åka på spåret runt mjölkuddsberget så jag tänkte att "där finns det säkert spår" å så är det inte så långt att gå. Nästan framme blev jag omsprungen av ett par med hundar och mannen i paret sa att det inte var spårat. Så rätt han hade. Men nån hade åkt där innan och på delar av spåret så var det rätt upptrampat. Trots fyra lager swix blå så var det bakhalt, stavarna sjönk ner i djupsnö så där fick jag liten hjälp. Inte vidare trevligt med andra ord. Men när jag kom på att det bara vara att stå och följa med i svängarna i utförslöperna kändes det bättre och på det hela taget var det värt alla mödor. Elljusspåret kunde ju varit släckt och jag kunde ha fått skavsår. Men imorrn lär jag ha träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade.
kommer jag fortsätta åka skidor. Troligt, det är ju bara att tjura på, men jag överväger att köpa nya skidor, ett par som är tillverkade på den här sidan sekelskiftet och inte är bakhala.
Självklart =O)
SvaraRadera