Tisdag = träning?

Tisdagar är tänkta träningsdagar i mitt liv och efter förra veckan icke-träning har jag nu kommit igång igen. Idag började även marathon.se:s träningsprogram till vårruset så det tänkte jag försöka hänga på, även om jag kanske inte kommer springa just vårruset så är ju ändå målet 5km på 30 min. Idag stod det 30min lätt jogg. Shitt pomfritt. Det längsta jag sprungit i ett sträck tidigare den här säsongen är 12 min. Dock tror jag att jag har identifierat problemet. Jag har gått ut för hårt. Lösning: inte springa så fort utan ta fasta på det där "lätt jogg". Sagt och gjort, gav mig ut utan ipod för att inte lockas springa för fort med hjälp av musik. Startade lugnt, nästan löjligt lugnt, och jag orkade faktiskt jogga hela 30 min, och kom nästan 4km på den tiden, dvs 7.5min/km. Lagom börja-tempo. Nu känns det som att det inte är flåset som det tar stutt i utan att vaderna ger upp långt innan psyket och flåset gör det. Vaderna sa upp bekantskapen ungefär halvvägs, men det var bara att pinna på, var det sagt 30 min så var det. Fast frågan är ju om jag kommer kunna gå imorgon? Och när är man bara dum som kör på fast kroppen inte vill? Jaja, ska man bli bra så måste man vara lite tjurskalle. Såg sista halvan av mästarnas mästare när jag kom hem, och där var ett gäng riktiga tjurskallar. Och en gammal vis man. "bäst att sluta innan man går sönder".